Söndagsbilden

Nu är korgarna proppfyllda med ved, både nere i köket och på övervåningen. Skönt med ett rejält lager ved inne när vi kommer till torpet nästa gång.

Vinterland

Det är nått vi glömt
Nått som föll av längs vägen
Nått glas som aldrig blev tömt
En sång som aldrig blev sjungen till slut
Ett hus som aldrig blev byggt
En ängel i snön som aldrig fick vingar och flykt
Ut ur stan bort från slasket och sorgerna
Bort från TV och tidningar och terror och trängsel på torgena
Här står en gran det har stått här i hundra år
Full av snö i sitt gröna doftande hår
Den knirrande knarrande vägen fram i ett Vinterland
U.L
I ETT VINTERLAND 2000

Fredagskväll på Torpet.

Alltid lika spännande att komma fram till torpet...... Lyser alllt i fönstern som det ska?? Lever hydroforen så att vi har vatten??? Hur kallt är det??? Har vår käre snömannen skottat med traktorn så att vi tar oss in??? eller måste vi SKOTTA oss in? Råttinvasion????

Mycket snö mötte oss när vi kom fram, kolla snöhänget utanför sovrummet!! Fint skottat på gården, tack snömannen. Alla fönsterljus lyser, glad är jag för det. 13,6 minusgrader ute och 13,4 plusgrader inne. Grythyttans skogsglögg i glaset. Björkved i vepanna och braskamin. Omaha i örat, vad mer kan man begära???



Nu har Frida pulsat en "väg"så att vi tar oss in. Djuren är alltid överlyckliga över att komma hit. Vi tvåfotade tycker också att det är skönt å komma hit. Till lugnet och friden. När man går ut i kvällsmörkret med Björnlampan i handen är det så tyst att det nästan gör ont i öronen. Ni vet väl att mannen min har BJÖRNFROSSA!!!


En del moderniteter finns även på Torpet: Givetvis en stereo annars kolavippar jag. Den här helgen är det Uffe´s Omaha och ACDC`s Black Ice som höres i våra öron. Värmande god mat serveras också, OssoBucco och risotto Milanese och en god röd Italienare därtill. NU SNARKAR MANNEN I SOFFAN FRAMFÖR BRASAN SÅ ATT DET DÅNAR. Och pigg är jag..... Ett par till trevliga prylar här på torpet är min kära IPOD och det TRÅDLÖSA MODEMET fast just nu hackar och krånglar det så jag ger snart upp för ikväll. Sätter mig framför brasan och lyssnar på Uffe till akompanjemang av mannens högljuda snarkningar. Bredvid mig ligger Pusan och Frida, båda med magen i vädret. VILKA SLÖHÖGAR!!!
......och vi gjorde upp en eld
i kaminen och drack ett par glas rött
och det blev natt efter en lång dag, lång kväll.
Och vi var inte där
inte här
ingenstans och överallt
i transit, på väg
Här kommer jag ur en gränd
både känd och inte känd
Lär dig älska mörkret
Hämta ljus och tänd
Jag vaknar på morgonen, en dröm hänger kvar........
U.L
Omaha, Lär dig älska mörkret.

Tantgrubblerier

Vad kännetecknar en tant? När övergår man från tjej till tant? Säger det plötsligt poff och så har man blivit tant, eller är det nått som kommer smygande? Nu har slottsträdgårdsmästaren fått mig att ta en ordentlig funderare på ämnet TANT. Är det åldersrelaterat, eller sitter det i gråa håret?

Jag tror faktiskt att det är ett tillstånd som sakta kommer smygande! Helt plötsligt är man där, man har ett annat lugn i kroppen. Dom små tingen livet är det som betyder nått. Man hetsar inte upp sig för småsaker. Det är ett stort nöje att bara sitta och titta ut genom köksfönstret på alla småfåglar som far runt och festar på nötter och frön. En kopp te eller ett glas rött framför brasan, blädddra i en frökatalog och drömma om våren.........Man känner sig fortfarande ung trots alla gråa hår och en fet rumpa. När jag var runt 45 år slutade jag färga håret, började röra mig saktare och blev nog lite mer eftertänksam. Det var nog i den vevan jag blev tant!!

Tant är för mig inte nått som har med ålder att göra, utan en känsla eller ett tillstånd.
Och det är skönt att ha blivit tant.



Då började jag också se det vackra i de blommor som min egen mor vurmat så för och som jag tyckt vara töntiga och tråkiga. Pelargon, ros och fuchsia och andra Tantblommor.

Göteborgskan


Mrs Popple


General Monk

Äntligen......

Ikväll har det snöat ordentligt. Vi har skottat snö och jag har gjort årets första snöängel. Vet inte vem som har mysigast i snön, jag eller Frida. Nu är hela uppfarten skottat. Det verkar komma mer, men det är ju i allafall lite mindre att skotta innan man skall till jobbet imorgonbitti. Synd bara att det är så nära nollgradigt, snön lär väl smälta snart.



Nu är frågan om det blir en kopp te eller lite glögg i stugvärmen.

Vilken djäkla dag......

Det började skita sig redan strax efter 07.00 imorse! När jag skulle parkera i jobbargaraget började det det krascha under fötterna. Av någon underlig anledning befann sig mannens fina exklusiva solglasögon under pedalerna. Laddade en halvtimme innan jag vågade ringa och berätta vad som hänt. Inte kul, dom är nu dödsförklarade.....nästan jag med!!! På lunchen när jag var hem och rastade Fridan passade jag på att stuva in en massa sopor och tomflaskor i bilen och det var inte lite skräp. Tänkte försöka flexa ut lite tidigare på eftermiddagen och åka till återvinningen. Ser när jag sätter mig i bilen igen efter avslutat arbete att soppan inte kommer räcka så långt, som vanligt är min uppfattning att man skall vänta så länge som möjligt med att tanka men nu går det inte vänta längre. Och jag vill påminna om att jag bara fått soppatorsk en gång i mitt långa liv. Väl på macken har jag lyckats få pinnspärr på min kod. Trasslar och krigar länge mot både kortbolag och lilla stationen, helt säker på att JAG inte åstadkommit någon spärr. Efter ca 45 minuter i telefon och flertalet rusningar in till macken kan jag åka vidare med full tank och svettig panna, mot soptippen!!!! JAHA klart som attan, två långtradare står fast i halkan i värsta slingerbackarna uppemot återvinningen. Bara att backa hela långa vägen ner mot stora vägen, inte kul: slingrigt, halt, mörkt och ingen sikt bakåt på grund av allt skit i bakluckan. Hem med allt skrot i bilen, nytt försök imorgon.

Å sen då blodpudding hade vi tänkt som start på matveckan, bacon och rårörda lingon. Tycker att jag efter dagens övningar skulle må väl av ett glas vin till bacon stekningen. Tar fram reservdunken som inköptes före helgen, utifallatt behov skulle uppstå. ( avnjuter annars mest rött på flaska). URRRRRRK .. helt odrickbart. Utgrävning i plastkasseskåpet, hittar ett skrövligt kvitto. Här ska reklameras. Käre systembolaget är mycket tillmötesgående, lämnar dunken och får pengarna tillbaka. Satsar nu på några säkra kort, Campoletti och Alleswerloren. Mannen korkar upp en vinare och jag slår på spisen igen, det börjar spraka i baconen och det känns som maten och kvällsfriden närnmar sig. Frida får ett smaskigt grisöra att mumsa på. Men då utbryter paniken igen. Vart FAAAAN är blodpuddingen? Inte i kylen och inte på diskbänken. I min säng ligger däremot ett plastemballage som innehållit 5oo gram blodpudding. Hundeländet har stulit middagen igen!!! Och dessutom har hon fått ett grisöra till dessert.
Mannen och jag förärades en stekt macka med ost, tomat och gott bacon. Campolettin var god.Dagens motto hämtas från Pyton`s Life of Brian