Hamrafjäll

Våra svenska fjäll har alltid betytt mycket för mig. Där har jag vandrat och filosoferat, fått knäskålen ur led gånger flera, lidit och njutit... Men mest av allt samlat kraft och blivit hel igen när livslinan man balanserar på blivit för slak. Kände för ca en vecka sedan att nu är det dax, och mannen och jag har nu tillbringat några fina dagar i Hamrafjäll, ca 2,5 mil väster om Funäsdalen, ett par km från norska gränsen. Underbara turer dagtid på fjället och god mat, vila och återhämtning i fin stuga på kvällstid. Här samlar jag kraft minst två - tre gånger per år, fjällen är mitt andningshål i tillvaron.
Klicka på bilderna och njut av vår vackra fjällvärld.


Lycka är att ligga på en fjälltopp och titta på molnen.

Oändligt vackert

Trots att fjällhedarna är så karga är fågellivet rikligt, det finns inte bara ripor.....


Om du klicka på bilden så ser du en stuga där bland björkarna med Anderssjön i bakgrunden. Den har jag önskat mig många gånger, tänk att sitta där i total tystnad mitt i allt det oändligt vackra........

Brusande vatten och skiffer, visst är det vackert?




Frida njuter i fulla drag.

Frida är en gammal hund nu, 11 år och börjar bli gråhårig som matte. Passar på att ta en tupplur i väntan på att lunchen skall bli klar, ostmackor och KORV........


25 grader och sol, kan det bli bättre. Jag skrek rakt ut över heden när mannen sa, "de kunde gärna få vara lite kallare"..... Det var det värsta jag hört idag!!!!!!!


Det är trappor avsatser upp med hela Anderssjöfallet, och det är många steg vill jag lova. Vi går sakta i Fridas takt. Som tur är har den gamla hunden inga besvär från höfter och leder, hon är bara en gammal och trött vovve som njuter av fjäll livet och som går i sin takt.







Hamrafjäll kallas även för "blomsterfjället", där finns en otrolig artrikedom och många vandrar den sk blomsterleden under högsommaren.

Här tycker man inte att det är inte lönt att ta in skotrarna, sommaren är kort........

Robin Hood

Äntligen blommar den lilla buskrosen Robin Hood med sina små karminrosa blommor i klasar . När den mår som bäst är den ca 1-1,3 m, växtsättet är kraftigt och kompakt. Den frös ner rejält i vintras och är nu endast ca 70 cm hög och blommar sparsamt. Zon 5, moschataros.

Hos mig är det måndag och gråväder!

Blomstertobak

Nu har vi kommit en liten bit in i augusti, kvällarna är fortfarande ljumma och skymningen är vilsam. Vi äter för det mesta utomhus och har inte alls någon brådska in. Tobaksblommor och änglatrumpeter sprider en ljuvlig kvällsdoft runt "bodegan". Ler lite för mig själv åt den vita tobaksblommans sällskap, meningen var att den skulle samsas med blå jätteverbena i sina stora urnor. Har även drivit upp månskensnepeta, både verbenan och nepetan har flikiga blad. Inte speciellt lika blad, men tillräckligt lika för att jag skulle röra till det:( I urnorna växer nu vit blomstertobak och cremevita nepeta och i perennrabatten stoltserar den blå jätteverbenan!!! Får väl rätta till mitt misstag och gräva ner nepetan framåt höstkanten.



Snart helg, solen lyser och ikväll skall mannen och jag på konsert med Ulf Lundell och Takida.
Må så gott och ha en skön helg!

Galtström 3

Järnbrukets historia börjar år 1672 med att Magnus Blix, landssekreterare vid länsstyrelsen i Härnösand, lämnade in en ansökan om att få anlägga ett järnbruk bestående av masugn och hammare vid Armsjöåns utlopp i Bottenhavet. Han hade tidigare köpt vatten och skogsrätten för 400 daler koppar och 22 tunnor salt.

1721 härjade ryska trupper längs norrlandskusten och stora delar av bruket brändes ner. Men man startade omgående återuppbyggnaden och redan två år senare var produktionen åter i full gång. Man producerade allt ifrån spik till järnspisar och 1916 stängdes bruket för gott.

Bruket ägs och förvaltas idag av Svenska Cellulosa Aktiebolaget SCA. Området är ett fint utflyktsmål för den som vill besöka en välbevarad bruksmiljö. Här kan du läsa mer om Galtström och järnbruket.


Som alltid när man besöker sådana här gamla byggnader är det lätt att känna historiens vingslag och höra förfädernas steg bakom sig. Ett gammalt fotografi finns bevarat och på det kan man skymta några varelser bland skuggorna på masugnskransen. Här kan du läsa den spännande spökhistorien om fotografiet. Du kan läsa om Den skygge, Den själlöse, Den svartklädde och Tomten i malmporten......



Masugnen invigdes 1884








Gamla saxsprintar och tegelstenar passar bra ihop.








Svarven i smedjan.


Endast en liten strålkastare på timer lyser upp inne i den annars kolsvarta smedjan, så det var svårt att fotografera. Även om den här bilden är av dålig kvalité väjer jag att ta med den. Den visar lite på alla spännande detaljer som finns i smedjan.











Rostugnen invigdes 1890 och idag pågår en renovering av denna.





1887 inköptes till bruket ett ånglok. Loke användes i bruksdriften fram till 1916 sedan drog man timmer fram till 1930.Ett par tågfantaster startade i slutet av 80-talet en renovering. På 90-talet bildades föreningen Galtströmståget (FGT) och Loke kunde återvända i nyrenoverat skick midsommardagen 1997. Idag ligger det åter räls efter den gamla banan. Medlemmarna i FGT kör passagerare och håller loket och banan i toppskick.



Lokstallet.


Slagghögar finns det gott om.


Restaurangen med god mat och fullständiga rättigheter är välbesökt hela sommarhalvåret.


Rosa cyklar och rosa cykelhjälmar för stora och små finns att låna för den som vill ut på en upptäckts tur.





Herrgården


En kvällspicknick i vacker miljö passar perfekt efter första arbetsdagen

Galtström 2

Mannen, Frida och jag lämnar kyrkogården och fortsätter kvällsvandringen längs Armsjöån mot det gamla järnbruket. Sträckan är inte lång, endast några hundra meter. Det blir en fantastisk promenad. Vi stannar ofta för att titta på den vackra naturen, alla speglingar, näckrosor och björkarnas stammar. Det är så vackert så man nästan tappar andan. Bilderna får tala för sig själva. Klicka gärna på bilderna så ser du ännu bättre.














Snart är vi framme vid slutmålet, järnbruket. Då blir det sten och järn för hela slanten. Fortsättning följer.

Galtström 1

Fint väder och läge för en kvällspicknick i vacker miljö, allt för att hålla semesterkänslan kvar så länge som möjligt...... Snabbt hem efter jobbet för att hämta Frida och skyndsamt lämna staden. Första stoppet blev på Skatans fiskrökeri, rökta räkor, aioli och lite annat smått och gott inhandlades. Inte långt därifrån ligger Galtström ett kustparadis i Njurunda, ca 2 mil söder om stan. Vår vandring började vid Galtströms kyrka fortsattesedan längs Armsjöån och slutade vid det gamla järnbruket. Många bilder blev tagna, tänkte visa några av dom uppdelat i tre olika inlägg. Vi börjar vid Kyrkan.



Först en liten paus i på den gamla kyrkogården, den ligger så vackert alldeles vid ån.


Klockstapeln i trä.


Galtströms kyrka är mycket populär till dop och bröllop. Den grundades 1680, troligen av arbetarna på bruket. De var valloner som jobbade där och de sägs att de vägrade arbeta på järnbruket om de inte fanns en kyrka i närheten. Formellt invigdes den inte förrän 1697 då Karl den tolfte var kung. Kyrkan skonades 1721 när ryssarna kom och brände ner hela järnbruket, troligen av respekt för gud och det kyrkliga.

Taket är ett spåntak gjort på gammalt vis.

Spåntaket underhålls flitigt och är i gott skick. Den här mannen såg ut att trivas riktigt bra däruppe på taket i kvällssolen.
Nästa gång ska jag ta er med på en vacker vandring längs Armsjöån, fortsättning följer!