Det är flera pelargoner på min fönsterbräda som gör allt för att hjälpa mig igenom novembermörkret. Bland annat ett par av sorten "Cattolica". Det är en gammal kraftigt växande zonal, en så kallad "smultron och mjölk" sort med rosa och vita blommor. Jag är mycket förtjust i den, både för den vackra blommans skull och för växtsättet på blommorna. De liksom hänger ner och svävar på sina kraftiga blomstjälkar. I våras stammade jag upp en stickling, den har artat sig fint. Jag tror den kommer att få stå kvar på fönsterbrädan så att jag kan ha lite extra koll på den i vinter. I min fantasi kommer den att se fantastiskt vacker ut till sommaren med en stor krona full av svävande blommor......vi får väl se hur det blir med den saken.
Den sägs vara hemtagen från byn Cattolica i Italien av Veronica Wägners far, Gustav Sandegren under 1970-talet. Veronica Wägner har skrivit böckerna "Älskade pelargoner" och "Passion för pelargoner" och myntat ordet "pelargonfeber", en sjuka som säkert fler än jag dras med.
Lär dig älska mörkret, hämta ett ljus och tänd- U.L
4 kommentarer:
Den sjukan lider jag absolut också av... Så vacker denna är, spännande med en uppstammad variant. Blir det någon stickling över framöver så kan du gärna tjoa till.// Peter
Jättefin pelargon, visst behöver man lite tröst i november:)
Ha det gott!
Oj den lilla staden Cattolica är min favoritstad i Italien full av romantik och värme och pelargoner.
En sån fin pelargon måste jag nog köpa när jag får tag i den.
Vi verkar vara många som smittats av den bacillen. Visst är det härligt med de enstaka blommor som kommer nu, även om jag också börjar längta efter julblommorna.
Eva
Skicka en kommentar