Den är bortåt 25 -30 meter hög och stammen är grov som bara den.
Granen pryder sin plats så fint där den står i hörnet av vår tomt. Måtte den orka stå där lika rakryggad i många år till.
Nu är vi hemma igen i vårt röda hus efter julfirandet i småland med barn och barn-barn. Det har varit en traditionell jul med god mat, klappar, tomte osv. Till vår stora glädje kom det till och med några vita snöflingor på julaftonsmorgon. Alla nöjda och glada.En liten ovanlig avslutning på julaftonkvällen blev det dock för min del. Någon dag innan vår julresa gjorde jag en stor saltomortal på gården hemma. Isbana med ett tunt snötäcke på...... Behöver väl inte säga mer än att det gjorde riktigt ont i höger höft när min kropp landade och jag såg ut som en snöängel igen. Kändes dock som om det mesta var helt i kroppen. Men efter 85 mils bilresa var jag inte lika kaxig. Därefter en vaken natt med smärtstillande medikamenter i sonens katakomber ( gästrummet i källaren). Bestämmer mig för att jag nog måste uppsöka sjukvård när jag kommer hem. När klockan var slagen 22.00 på julaftonskvällen gick det inte längre, även en gammal sjuksköterska kan behöva ringa sjukvårdsrådgivningen ibland tydligen.
Med gråt i rösten ropar jag på starkare tabletter. De säger att jag är välkommen in med en gång, röntgenavdelningen har öppet till kl 23.00.
Snälla sonhustrun skjutsar mig de ca 2 milen till akuten!
Jättebra omhändertagande av trevlig personal. Jag som annars tycker att ortopeder är dryga och märkvärdiga, men inte denna julaftonskväll. Sådan förtjusande doktor har man sällan skådat. Men jag drog åt mig öronen lite när han sa att om det är en spricka blir det inget spikande av förrän imorgon.... Inte sjutton ska nån slå in en spik i mig inte.
Som tur va såg mina lårben så hela och fina ut....
Det var troligen en rejäl blödning på djupet som tryckte på alla möjliga och omöjliga nerver. Fick med mig lite rejäla värkpiller och natten var räddad!!!!
Det är nog som mina arbetskamrater säger...... Du ska inte vara ledig för du gör dig bara illa då!!!!!
3 kommentarer:
Tur att inget var brutet! Måste tillstå att jag skrattade lite när jag läste... Gjorde nämligen samma sak. Drullade ikull på en isfläck strax innan julafton. Reste mig och tyckte att det mesta verkade ok. Några blåmärken visade sig snabbt men de fick jag se som juldekoration. Efter några dagar var höger höft inte min vän på något sätt. Sova en omöjlighet. Böja sig framåt var inte ens att tänka på. Påklädning en evighetssysselsättning. Hittade extra bra värktabletter så jag struntade i lasarettet.
Vi hade tur i oturen!
Lilla B:
Tur hade vi sannerligen både du och jag! Synd om dig tycker jag också, men måste ändå jubla lite....äntligen en som förstår hur jag haft det!!! Jag är i alla fall på bättringsvägen, hoppas även din kropp börjar hämta igen sig och bli pigg igen.
Tack - höften är betydligt bättre.Men det är som förgjort. Att man alltid ska råka ut för något när man precis blivit ledig.
Skicka en kommentar