I växthustaket hängde denna ljuvliga ampel. En syn som nästan får mig tappa andan, vita blommor stora som dasslock. I mitt huvud ekar det vill ha, vill ha! En annan röst i mitt inre skriker högt stopp, stopp du behöver INTE den där! Jag lämnar växthuset UTAN blomma... Onsdagen var svår, jag led alla helvetes klematiskval! Måste ha, måste ha tänk om det är slut på dom!
Halvtvå på natten googlade jag in på eniro efter telefonnummret, ringde direkt idag på morgonen... Några blå och endast en vit kvar! Ställ undan den vita vrålar jag, så högt att mannen vaknar ur sin törnrosasömn. Jag kör de fyra milen till handelsträdgården. Goda skötselråd har jag fått. A o O är gödning i varje vattning samt en tsk chrysan var tredje vecka.
Nu är Madame Le Coultre min, bara min!
3 kommentarer:
Vilken tur att det fanns en 'Mme Le Coultre' kvar, känner igen din känsla av att vilja ha och känslan att ångra sig. Men nya tillfällen kommer alltid, växterna tar i det stora hela aldrig slut, tack och lov.
Oj! Det var något utöver det vanliga, mycket vacker!!! Blommar den hela sommaren?
Inger:
Tur att nya chanser och nya växter kommer, men svårt är det när man fått nått på hjärnan!
Åsa:
Mycket vacker är den. Trädgårdsmästaren sa att den skulle ta en blomningspaus någon vecka mitt i sommaren, men att den sedan skulle komma igång igen med ny blomning. Jag håller tummarna för det.
Skicka en kommentar