Höstvisa
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom trösta mig en smula för nu är jag ganska trött,
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut att mörkret är så stort
går och tänker på allt det där man borde.
Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort
och det är så väldigt lite jag gjorde.
Skynda dig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
4 kommentarer:
Den är fin... men inga höstkänslor idag, har varit en underbar sensommardag i Hudik:) OK, lite mörkt nu...
Vacker visa...och stämmer precis med vårt väder idag, mulet, grått och regnigt.
Mysigt med tänds lampan i växthuset :)
Må gott! / Bea
Vacker och vemodig är den där visan. Här är det tvärt om med fjärilarna. Så lite fjärilar och insekter som i sommar minns jag inte. Kanske därför det är så dåligt med bär
Inger: Det var riktigt varmt här också på dagen, men mörkret och den råa luften kommer krypande allt tidigare för var dag som går. Fastän jag gillar hösten så är det med blandade känslor jag tar ett långsamt farväl av sommaren...:)
Bea:
Visst är den vacker!? Vi har lampan på timer en stund på kvällen, det lyser så varmt och mysigt!
Skogsnuvan:
En av de finaste visorna jag vet....
Trist att du har så lite fjärilar, jag tror säkert att det kan ha att göra med tillgången på bär!
Skicka en kommentar