För några veckor sedan plingade det till i min mailbox, det var en för mig då okänd tremänning som ville bli min vän! Det visade sig vara en mycket trevlig person, och helt plötsligt vimlar det av släktingar jag inte hade en aning om. Och detta tack vare forumet Facebook, visst är det otroligt? Jag känner på mig att jag nog kommer få svar på många frågor jag ej hann få svar på från far och mor. Det känns bra, det gör mig glad. När något sådant här händer är det många tankar och minnen från barndomen som vaknar.......
Jag minns tex att jag ofta satt på kökssoffan och försökte hålla mina trötta barnaögon öppna, runt köksbordet spelades det kort och min mor satt och plinkade på gitarren. Barnatro, Rosa på bal och många andra melodier sjöngs högt och ljudligt samtidigt som korten spelades ut, svordommar hördes och det spottades inte i glasen. Nästa bild i mitt huvud är mors sista år i livet, demensen blev svårare och svårare. Hon kunde inte laga mat och fixa men spela gitarr som en gudinna det kunde hon in i det sista, visst är det märkligt?
Tack min vän A där nere i Hälsinglands skogar för att du hörde av dig!
3 kommentarer:
Ja du visst är det märkligt vad man minns.
Barnatro kan man väl utan till än idag.
Kul med denna nya vän.
Hoppas att ni får många härliga pratstunder.
Annika
Facebook är himla roligt. Har kontakt med mina alla kusiner, hinner ju aldrig träffa dom men av en händelse träffade jag 5 av dem i julas. Många minnen från när vi var små hann dryftas.
Hälsningar
Ingela
Jag har fått kontakt med mina syskonbarn tack vare Facebook. Sen får man ju veta vad ens egna ungar pysslar med också. Minnen blir levande då man får en ledtråd bakåt i tiden. Ha det gott!
Skicka en kommentar