På fredag kommer jag att få stå i ösregn på festivalen i Stora Skuggan i Stockholm, med stor blå bula i pannan och lyssna till Neil Young. För ett par timmar sedan dundrade jag nämligen med skallen rakt in i en gungställning med en fart av typ 50 km i timmen......Det hände på vår personalfest och jag var totalt spiknykter.
Varför är jag alltid så förbaskat klantig? Och varför ska jag måsta gå runt med blåtiror eller kryckkäppar så fort jag ska vara ledig??
3 kommentarer:
Vilken otur! Kunde gått värre om man nu kan se det från den ljusa sidan.
Du hinner nog hämta igen dig till konserten! Eller, Niel Young lindrar plågorna.
Lilla B:
Otur!? Klantigt vill jag påstå, men värre saker finns som du säger,"Always look at The Bright side of Life". Det låten trallar jag ofta:)
Inger:
Känns bättre redan, bara jag inte tar mig åt pannan......
N.Y konserten blir verkligen som världens plåster på såren.
Skicka en kommentar