06 juni 2009

Nationaldag på Torpet


Flaggan är hissad. Myggen har vaknat. Mannen klipper gräset medan jag åker de tre milen till kyrkogården för att kolla hur det ser ut på gravarna. Inte kul om allt är sönderfruset, jag har reservplantor med mig i bilen. Väderleken är växlande, ena minuten hällregn och nästa strålande sol. Endast +9 grader.




Den här vägen går mellan kyrkogården och sjön. Fridfullt och vackert.



Lite sorgligt med högen av gamla gravstenar. Inristade namn, livsöden och glömd historia.



En mås glider över kyrkogården och ut över sjön.



Jag tycker det är så maklöst vackert här!



Haverö Kyrka.



Undrar varför grinden har en nedåtböj i mitten? Visst är det väl mycket mer harmoniskt och inbjudande när det går uppåt på mitten? Fast det kanske inte skall vara en injudande ingång till en kyrkogård, va vet jag?!



Småviolerna på graven var fortfarande jättevackra. Jag tog med reservplantorna tillbaka till Torpet.

4 kommentarer:

Ingela sa...

Värdig omgivning vid kyrkan med sjön och stora träd. Det är sorgligt att tänka på att de som har legat under de borttagna gravstenarna är bortglömda... Livet.

Hoppas du får roligt på festivalen, du låter entusiastisk när du skriver om det i alla fall.

Ska du få barnbarn, skulle jag aldrig gissat, grattis!
Kram
Ingela

Inger sa...

Väldigt vackra bilder vid kyrkan.
Visste inte att gamla gravstenar kasseras på det sätt som du visar, ger ingen bra känsla.

Ha en fin vecka, och ha så kul i Stockholm! Alltid lika skönt att komma hem därifrån, som för mig just nu.

billan sa...

Ingela:
Ja visst är det ett fint område. Sorglig tanke med de bortglömda människorna, ingen som minns och ingen som saknar dom.
Jag är en gammal kvinna jag, samma årgång som Stenmark och Linda Haglund. Farmor x två och dessutom två bonusbarn-barn och som sagt snart mormor. Det finns inget underbarare än barn och barn-barn.

Inger:
Jag hade heller ingen aning om att man gjorde på det viset. Jag stod lände och läste namnen på stenarna, det kändes så sorgesamt...
Det skall bli några sköna dagar i Stockholm, med det lär väl ösregna förståss. Och som du säger borta bra men hemma bäst!

Åsa! sa...

Vilka vackra bilder! Men högen med gravstenar var beklämmande. Varför är de bara kastade på det viset? Känns respektlöst.