Stadsfest

Den här veckan pågår den årliga statsfesten. Det är inte så att jag besöker denna tillställning alla år, tycker ofta det är stökigt och bökigt och inte så mycket nytt. Men de gånger Uffe har en spelning där är jag givetvis på plats. Inte med samma förväntningar som inför en "riktig" konsert, en festivalspelning blir ju aldrig detsamma. Jag har även hört i en del intervjuer att han inte har samma spelglädje på repetitionerna, är lite trött på rocklivet...trassel i relationen .... .

Jag går dit med förväntningen och tron att Uffe kommer att göra ett hårt och bra jobb om än inte med den spelglädjen och kalibern som han bjudit på med Zebran ,Tyrolen eller Unplugged.


Vägen till festivalen blev förståss som vanligt ett litet helsike i sig, vi är så kassa på att åka buss!!! Mannen kollade busstiderna på nätet! Behöver jag säga mer, ni fattar väl att det sket sig redan där. Han tog reda på lämplig avresa från stadsdelen G på lördagar, nu är det ju så att vi bor i stadsdelen B och det är fredag. Det blev alltså till att kuta gatlopp parallellt med bussen några 100 meter. ( det är ju glest mellan turerna i min stad, inte kul att vänta på nästa). In rusar två flåsande idioter, mannen och jag. Vi har tagit reda på att man kan betala med bankkort, kontanthanteringen är borttagen. Med snitts tar jag fram mitt kort och stoppar in det i kortläsaren, tror jag i allafall, det var springan på kvittoapparaten....... Chauffören brister ut i gapskratt, usch va jag hatar dessa bussresor!


Det är många olika årgångar av U.L tröjor på folket som står runt oss där framme. Jag har på mig min finaste svarta från Unplugged turnén i höstas. En liten bit till vänster om mig står kvinnan som varje konsert lämnar en stor röd ros till Uffe. Jag språkar under väntetiden med ett par som jag skulle tro är nått år under 30. Det här blir hans 7:e Uffekonsert, paret är nygifta och på bröllopet spelades "Om Sommaren". Det är så fin stämning i leden där längst fram. Endast en kärring i min ålder som placerat sig till vänster stör friden, bullrig och störig. Gapar på Öppna landskap hela tiden, gapar om att den här låten känner jag igen, visst är det Rolling Stones som gjort den!!!!!!!! Det var mycket nära att jag bad henne dra åt peppar. Kärringar,vad har dom där å göra !!!

Det blev en tajt och bra spelning, det är ett rutinerat gäng där på scenen. Uffe är mindre pratsam än vanligt, men mellan varven kommer hans underbara leende fram och jag hamnar i "Uffeland". Det blev en riktigt bra nära nog tvåtimmars festivalspelning.

För fjorton år sedan en fredag i början av juli på stadsfesten var mannen och jag på vårt första konsertbesök tillsammans, gissa vem som spelade? Just det, han som följt med mig genom livet i med och motgång, delat min glädje och torkat mina tårar-Ulf Lundell!



Det tog ett tag innan det här magiska leendet kom fram!


Här berättar han om sitt privatliv, "Skaka på dom"


Tre favoritpojkar i fin form, Barken, Marcus och Uffe!

Me love...........

Marcus Olsson kan trollbinda vem som helst med sin saxofon.

Kvinnans röda ros överlämnas som vanligt i mitten av konserten med hjälp av en av säkerhetsvakterna. Uffe tar som alltid varsamt emot den, lägger den på förstärkaren.

Mot slutet av konserten bryter han av stjälken och sätter fast den på gitarren.

Uffe, rosen och "Stackars Jack"

Tack för ännu en fin kväll!